Dela sidan:

Frågor och svar om polislönerna och ”Nu räcker det!”

 Vad handlade förhandlingarna om?

Polislönerna. Löneökningar kommer inte av sig själva. Det krävs facklig styrka och kollektivavtal som säkerställer olika anställningsvillkor där lön är en av flera viktiga delar. I andra sammanhang förhandlar vi om obekväm arbetstid, övertidsersättning och tjänstepension för att ta några exempel. Om detta och mycket mer förhandlar vi separat. De nu aktuella förhandlingarna om den tredje revisionen av RALS/POLIS 2013-2016 rör i första hand lönerna.

 Vad har hänt i förhandlingarna?

– Arbetsgivaren har avvisat vårt bud i sin helhet. Vi har därför (idag fredagen den 23 oktober) avslutat förhandlingarna om våra viktigaste satsningar och arbetsgivarens önskemål.

Vilka var Polisförbundets viktigaste krav?

Att erfarenhet i yrket ska värderas högre

– Minst 25.000 kronor i månaden för nyanställda  och

– 28.000 kronor i månaden efter fem år i yrket

Arbetsgivaren vill göra en uttalad satsning på yttre personal som arbetar i lokalpolisområdena? Varför tycker Polisförbundet inte att det är bra?

– Tvärtom vill Polisförbundet satsa ännu mer än arbetsgivaren på yttre personal, men vi vill dessutom satsa på dem som har andra arbetsuppgifter. Polisarbete är en helhet. Att dra en tydlig gräns mellan yttre och inre polisarbete är olyckligt. Allt hänger ihop. Definitionen av vad som är yttre och inre är dessutom inte helt enkel att göra. Polisförbundet menar att erfarenhet ska löna sig oavsett var någonstans du arbetar. Utredare och yttre personal har lika stor betydelse för polisens effektivitet och resultat. Därför är Polisförbundets krav att erfarenhet i yrket ska värderas högre än nu med en lägsta lönenivå efter fem år i yrket motsvarande en medellön på 28 000 kronor.

Såg ni andra nackdelar med arbetsgivarens lösning?

– Ja, arbetsgivarens lösning riskerar dessutom att bli en kvinnofälla. Betydligt fler män än kvinnor arbetar längre i yttre tjänst. Många kvinnor väljer av olika skäl inre tjänst efter ett antal år. I Polisförbundets förslag omfattas både ett större antal kvinnor som en ca 12 procent större andel kvinnor än i arbetsgivarens lönesatsning. Gapet mellan mäns och kvinnors löner riskerar alltså att öka med arbetsgivarens lönepolitik. Det tycker vi sänder djupt olyckliga signaler.

Hur hade det blivit för dem som har ännu fler år i yrket med er lösning?

– För att skapa möjlighet till en rimlig löneutveckling även för dem som har ännu större yrkeserfarenhet, var det viktigt att få fram ännu mer pengar till löneökningar än vad nu blir fallet. Samtidigt var det viktigt att välja en finansieringsmodell som gör att det finns tillräckligt mycket pengar kvar att fördela för prestation och skicklighet för alla andra poliser. En sådan lösning kunde vi presentera.

Varför kunde ni inte komma överens?

– I en förhandling tvingas båda parter ge och ta. Vi hade många förändringar vi ville genomföra (Polisförbundets yrkanden), men fick tyvärr inte gehör för våra viktigaste krav, trots att vi presenterade alternativa lösningar för att ge arbetsgivaren vad de ville ha. Varför arbetsgivaren inte kunde tillmötesgå ens våra mest prioriterade krav kan bara de svara på.

Varför var ni inte beredda att släppa era viktigaste krav?

– Poliser tjänar för dåligt. Yrket måste uppvärderas och erfarenhet ska värdesättas. Det måste också finnas en förutsägbarhet. För att kunna påverka sin lön måste man veta varför man har den lön man har. Det är högst rimliga krav som har stort stöd både bland poliser och bland allmänheten. Även arbetsgivaren måste i någon utsträckning dela den bilden.

 Vad händer härnäst?

När vi kommit så långt att vi tvingats konstatera att det enda vi är överens om är att vi inte är överens, återstår en fortsatt process innan lönerna bestäms. Den processen finns beskriven i det centrala avtalet (RALS) och det första steget är att vi för traditionella kollektiva förhandlingar om individuella löner. Dock med sämre förutsättningar än tidigare att komma överens. Blir vi inte överens blir sedan nästa steg att vi får vända oss till de centrala parterna för stöd och om vi inte heller därefter kommit överens lämnas avgörandet till en lönenämnd med en opartisk ordförande.

 Hur ser Polisförbundet på den fortsatta processen?

Det är bekymmersamt att vi riskerar att tvingas lämna över avgörandet till en lönenämnd. Alla som var med sommaren 2014 kan vittna om det stora missnöje som spred sig efter att arbetsgivaren ensidigt satte individuella löner på alla enskilda poliser. Inte minst i Västra Götaland där arbetsgivaren utan närmare förklaring då hade delat in poliserna i kategorierna A- B- och C-poliser. Vi hoppas att även arbetsgivarföreträdare har dessa erfarenheter färskt i minnet inför den kommande lönesättningen.

Hur påverkas min månadslön?

Krasst innebär det att det blir mindre pengar att fördela bland landets poliser. Så länge vi förhandlar har vi möjlighet att få ut mer pengar till löneökningar, genom att tillmötesgå annat som arbetsgivaren vill få igenom. Men när en lönenämnd kallas in, landar slutsumman för de pengar som ska fördelas på det förutbestämda lägsta värdet 2,5 procent. Hur mycket det blir till var och en finns inga garantier för och vi som fack har betydligt sämre möjligheter att påverka din lön.

Hur skulle ni kunna förhandla fram mer pengar till löneökningar?

Den enkla förklaringen är att det i alla förhandlingar gäller att hitta något som motparten är beredd att betala för. I det här fallet ville arbetsgivaren ha lönesättande samtal med samtliga medarbetare och vi föreslog olika kompromisser för detta som hade kunnat ge mer pengar till löneökningar om arbetsgivaren varit lika intresserade av att möta våra viktigaste krav. Det är snarare regel än undantag att löneförhandlingar leder till en win-win-situation där vi får ut ett större värde än om förhandlingarna strandar.

Vilka effekter kan detta få i förlängningen?

Att arbetsgivaren försuttit chansen att till en ganska billig peng bli överens med oss, riskerar att orsaka ett ännu större missnöje bland alla de poliser som trots obefintlig löneutveckling kämpar för att göra ett bra jobb under omorganisationen. På lite längre sikt finns också risk att blivande poliser tänker sig för en extra gång innan de väljer yrket. Arbetsgivarens ovilja att betala för poliskompetens riskerar den framtida kompetensförsörjningen.

När förstod ni att ni inte skulle komma överens om polislönerna?

– Visserligen har vi under resans gång upplevt en ovilja från arbetsgivaren att förhandla utifrån våra bud, men vi hoppades ändå in i det sista att det skulle gå att nå en förhandlingslösning. Men igår (torsdagen den 22 oktober) fick vi tyvärr beskedet att arbetsgivaren inte kan möta våra viktigaste krav. De avvisade vårt bud i sin helhet.

Har arbetsgivaren samma bild?

– Vi är  överens om att vi inte är överens. Det vi kan ha olika syn på är hur chanserna ser ut i den process som följer när vi nått dithän.

 Om ni inte är överens – hur ska ni då kunna förhandla vidare?

– Det är riktigt att förutsättningarna att lyckas är mindre än tidigare. Om det inte fanns tillräckliga förutsättningar att bli överens nyss så har ju inte sannolikheten ökat i nästa steg av processen. Särskilt inte som vi får slåss på arbetsgivarens planhalva i de fortsatta förhandlingarna.

Hur kommer det sig att arbetsgivarens inflytande blir större i de fortsatta förhandlingarna?

– Det är en effekt av hur det centrala avtalet  är skrivet. I grunden ska fack och arbetsgivare vara jämställda parter, men i det fall vi inte kan komma överens innebär processen i praktiken att den gynnar arbetsgivaren genom att arbetsgivaren då kan besluta vad som ska gälla, vilket inte är jämställt.  Att det centrala avtalet ger så dåliga förutsättningar för det lokala facket och medlemmarna att göra sin röst hörd är en av anledningarna till att vi nu rustar för konflikt i avtalsrörelsen 2016.

 

Frågor och svar om kampanjen ”nu räcker det!”

 

Varför förbereder ni för konflikt?

– Misslyckandet i de senaste löneförhandlingarna är en av flera överskridna gränser. Polismyndigheten har vid flera tillfällen avvisat våra krav på en rimlig värdering av polisyrket och det finns också ett djupt missnöje i poliskåren kopplat till annat än lön. Inte minst gäller det vårt inflytande i samband med den omfattande omorganisation som polisen genomgår. Arbetsgivaren lyssnar inte på sina medarbetare och i alltför många fall inte heller på oss som facklig organisation. Därför måste vi sätta ned foten. Nu räcker det!

Varför är siktet inställt på 1 oktober 2016?

– Fackföreningar har endast rätt att ta ut sina medlemmar i strejk eller vidta andra stridsåtgärder om, och när, det eventuellt blir ett glapp mellan avtalsperioderna. Nästa gång det kan bli aktuellt i lönerörelsen för statsanställda är 1 oktober 2016. Det avtal som löper ut då (RALS 2013-2016) ger dåliga förutsättningar för det lokala facket och medlemmarna att göra sin röst hörd, vilket är en av anledningarna till att vi nu rustar för konflikt i avtalsrörelsen 2016.

*