Theodor jobbar sedan ett halvår som ISÖB-utredare, vilket står för internetrelaterade sexuella övergrepp mot barn. Han är en av cirka tio personer på IT-brottsenheten i Göteborg, men täcker hela regionen.
Innan han kom hit jobbade han med att utreda ungdomsbrott i Mölndal. En likhet mellan de båda rollerna är att det barn som är målsägande. Men det är också mycket som skiljer dem åt, bland annat regler för utredning.
– Vi utreder brott utan identifierad målsägande eller identifierad misstänkt. Man får lösa det själv genom att söka, spåra, lägga pussel och det är väldigt kul. Som utredare vet man hur processen ser ut och vilka vägar man kan ta, säger han.
Få vill bli utredare
Theodor sökte tjänsten efter att han tidigare ibland fått hand om brott relaterade till övergreppsmaterial på barn. Han berättar att många inte vill ta i dessa frågor, och många jobbar tillfälligt:
– Tyvärr lockar det inte att bli utredare, hela Polismyndigheten är rätt beroende av aspiranterna. Det är en intressant arbetsplats, jag vill att fler ska komma hit. Alla ärenden börjar ute, men någon måste göra jobbet på insidan, annars blir det ingen dom.
En anledning till att få vill bli utredare kan vara att utredare inte syns utåt i exempelvis reklam för yrket, enligt honom. Själv sökte han sig direkt till utredning efter polisutbildningen, inspirerad av en bra instruktör.
– Jag fick jobba med roliga case. Och jag känner fortfarande efter många år i yrket – detta vill jag lösa, säger han.
Identifikationsprocessen viktig
En viktig del i jobbet med att vara utredare i allmänhet, och ISÖB-utredare i synnerhet, är identifikationsprocessen.
– Det är tillfredställande att hitta något som ingen har sett. Vi kan till exempel hitta en viss logga eller en tatuering som via sökningar i systemen leder oss fram till en individ.
Theodor och hans kollegor behöver gå igenom väldigt psykiskt påfrestande bilder och filmer.
– Ofta är det blandat med vanlig porr så man måste urskilja vad som är barnporr. Sedan kan det också vara övergrepp på djur, en mordfilm kan dyka upp och så vidare. Jag blev väldigt förvånad över materialet när jag kom hit.
Handledning och terapi
Som stöd får gruppen handledning och en terapisession varje månad. På fredagar tittar de inte på något material utan jobbar i stället med tekniska delar. Han och kollegorna är också med på tillslag i hela regionen.
– Det är skönt att prata av sig, det är alltid något som man blir berörd av och det är lika jobbigt varje gång.
Det som Theodor gillar mest med sitt jobb är förhörsdelen.
– Det är inte bara själva förhöret utan planeringen innan. När man har ett ärende med bevisning handlar det om att inte avslöja allt för snabbt, utan att få en person att prata fritt och gå in på detaljer.
Man lär sig av varandra
Vi pratar en del om hur förutsättningarna ser ut för att göra ett bra jobb. Dem får man egentligen inte på jobbet, utan av kollegorna, säger Theodor:
– I början får går man utbildningar i Ping pong (polisens digitala utbildningar, reds anm), men de täcker inte mer än lite praktiskt arbete. Om man ska ta reda på hur man till exempel gör en telefontömning – då frågar man en kompis. Det mesta jag har blivit riktigt bra på har jag lärt mig av mina kollegor.
Vi avslutar med att fråga Theodor vad han tycker om Polisförbundet.
– Min aspirant var jobbig och då hade jag en del kontakt med förbundet. Jag fick bra hjälp och känner därför en lojalitet. Om något händer igen så vet jag att jag har facket i ryggen, säger han.
Theodor Nicolaisen
Ålder: 41 år
Roll: ISÖB-utredare
Region: Väst
Roligast med mitt jobb: Förhör
