Läget är allvarligt. Antalet skjutningar och sprängningar är exceptionellt högt. Den senaste tidens händelser – som kulminerade i helgens dödsskjutning av en 15-årig pojke på en pizzeria på Möllevångstorget i Malmö – upprör hela Sverige.  Alla reagerar med avsky mot det våld som drabbar våra barn och unga och som påverkar livet för så många. 

Att Polisen nu utlyst en nationell särskild händelse med anledning av skjutningen i Malmö är bra. Polisen behöver kraftsamla och poliser är utbildade och tränade i att hantera mycket svåra situationer. Det är genom att låta professionen ägna sig åt ett systematiskt och metodiskt polisarbete som den negativa utvecklingen kan brytas. 

Samtidigt visar den tillfälliga förstärkningen av polisresursen i Syd att man i grunden inte är korrekt dimensionerad för den typ av brottslighet vi sett växa sig starkare de senaste åren. Olika delar av myndigheten lånar poliser av varandra på ett sätt som är nödvändigt för att lösa uppgiften men som samtidigt sliter hårt på de verksamheter som lånar ut poliser. 

Poliser, forskare och andra samhällsaktörer hade länge varnat för att om inget gjordes så skulle vi få en situation där den grova kriminaliteten kunde breda ut sig. Det vi nu ser är ett resultat av politikernas oförmåga att ta till sig informationen och tänka långsiktigt, samt oförmågan att i tid fatta nödvändiga politiska beslut om Polisens tillväxt.

Nu gäller det att inte gå i samma fälla en gång till. Många nödvändiga politiska beslut har visserligen tagits för att ge Polisen och andra brottsbekämpande myndigheter bättre förutsättningar. Men samtidigt har det politiska tempot skruvats upp och viljan att visa handlingskraft har försvårat för breda samtal om vilka åtgärder vi verkligen behöver. 

Den politiska oenighet vi ser nu löser inte problemen utan riskerar istället att spä på den otrygghet som många redan känner av. Våra politiker måste därför sluta att använda polisfrågorna som slagträn i debatten. Det finns nämligen inte en politisk åtgärd som kan vända utvecklingen. 

Istället behövs helhetssyn, långsiktighet och politiskt ansvarstagande. Inte att politiker pekar finger och försöker att lasta över skulden för situationen på varandra. De måste istället visa en enad front mot gängen och mot den grova brottsligheten. 

Men resten av samhället behöver också sluta upp och visa att vi alla tillsammans, med de olika medel vi har, tänker stoppa våldet. Myndigheter behöver fokusera sina resurser, samarbeten behöver stärkas och framgångsrikt arbete mot gängen behöver få spridning. Här handlar det om arbete från såväl Polis, socialtjänst, skolor som civilsamhället om vi inte bara ska få stopp på våldsspiralen utan också stoppa nyrekryteringen till den brottslighet som leder till död och otrygghet. 

Samtidigt måste vi förstå att det här arbetet kommer att ta tid och att samhället som helhet måste vara uthålligt för att vi ska lösa uppgiften. Men här och nu vill jag be om en sak: Ge våra poliser arbetsro. Låt våra duktiga kollegor jobba nu och visa dem ert stöd. Tävlingen om att vinna lättköpta politiska poäng behöver ta en time out.

Lena Nitz

Polisförbundets ordförande

Debattartikel publicerad i Aftonbladet 2019-11-15