Det nya statliga avtalet är klart och förhandlingarna med Polismyndigheten kan nu gå in i skarpt läge. Behovet av högre polislöner är fortfarande stort och vi kommer fortsatt att kräva löneökningar på fem procent per år – betydligt mycket mer än industrins märke.

Trots att vi under 2017–2020 fick igenom marknadens bästa avtal med över 15 procent i löneökningar för kollektivet finns ett missnöje inom poliskåren som kommer sig av att många poliser inte är rätt värderade i förhållande till kompetens och ansvar. Det har vi också sett när poliser gått till andra arbetsgivare och fått upp lönen med flera tusen kronor i månaden.

Polismyndigheten har dessutom lyckats späda på missnöjet och skapa splittring inom kåren genom sin hantering av de extra pengar som politikerna beslutade om för särskilda satsningar på just polislönerna – 360 miljoner kronor per år under tre år. Det är pengar som tillkom tack vare Polisförbundets ihärdiga opinionsarbete på alla nivåer i förbundet. Ändå stängdes vi ute från arbetet med fördelningen som resulterade i att vissa fick mycket medan andra fick noll.

Polismyndighetens hantering är anmärkningsvärd och strider dessutom mot politikernas uttalade vilja att parterna ska förhandla om fördelningen.

Anledningen till den udda ordningen uppges ha varit att avtalsrörelseförhandlingarna på arbetsmarknaden blev uppskjutna på grund av corona. Med det statliga avtalet klart kan inte den motiveringen till undantag användas igen och jag förutsätter därför att kommande löneförhandlingar sker på sedvanligt sätt med lika inflytande för bägge parter. Den slutliga fördelningen ska sedan avgöras i förhandlingar mellan parterna i polisregionerna, precis så som det brukar gå till.

Vi står nu i startgroparna för att komma igång med förhandlingarna med Polismyndigheten och Säkerhetspolisen. Uppvärderingen av polisyrket måste fortsätta och den måste ske på ett sätt som skapar legitimitet i organisationen. Den högre löneökningstakten för poliser måste fortgå fram till dess att utbildningsplatserna fylls, ännu fler som slutat lockas tillbaka och avhoppen bromsas än mer.

Arbetet med uppvärderingen kan varken bromsas eller ta en paus. Vi vet från vår senaste medlemsundersökning att fyra av tio poliser gör någonting aktivt för att planera för ett arbetsliv utanför Polismyndigheten och att över hälften anser att högre lön är den enskilt viktigaste faktorn för att vilja stanna i yrket.

Efter Polismyndighetens fördelning av de 360 miljonerna förstår vi att vissas motivation att stanna i yrket höjts medan andra istället fått en kraftigt stärkt vilja att lämna. Det här kommer vi att utvärdera för att ta reda på vilka konsekvenser arbetsgivarens ensidiga lönesättning fått för bland annat lönestrukturen. Det är först när den utvärderingen är gjord som vi kan fastställa våra yrkanden till Polismyndigheten. Så snart det är klart kommer vi att informera om det. Att poliser måste få mer i lön än vad övriga yrkesgrupper får står dock klart. Polislönesatsningen måste fortsätta.

Text: Niklas Simson, förhandlingschef