Det har gått ett år sedan de händelser som i media har kommit att kallas för påskupploppen. I flera städer bröt upplopp ut och vi såg en fullständigt hänsynslös våldsanvändning av sällan skådat slag.
Och mitt i detta kaos hamnade vi poliser. En poliskår som varje dag, med hög lojalitet, gör vårt yttersta för att skydda medborgarna, samhället och demokratin. Men som där och då visade sig vara illa utrustade, illa ledda och illa förberedda.
Sedan dess har påskupploppen granskats journalistisk och blivit föremål för utredningar och utvärderingar. Det vi vet hittills är att 300 poliser skadades och att samhällskostnaden beräknas till 43 miljoner kronor.
Många poliser har vittnat om hur de fruktade för sina liv, hur de tänkte tanken ”jag kanske inte kommer hem igen”.
"Så dåliga förutsättningar som våra kolleger hade förra påsken får de aldrig ha igen."
De utsattes för en situation som vi vet riskerar leda till posttraumatisk stress. Det såg vi till exempel bland poliser efter kravallerna i Göteborg 2001, där många aldrig kom ut i yttre tjänst igen, utan valde andra uppgifter för att inte riskera att hamna i samma läge en gång till.
Låt oss vara tydliga. Detta kommer att hända igen. Att poliskåren blir en sköld mellan det civiliserade samhället och det brutalaste våld man kan tänka sig.
Låt oss vara tydliga med att samhället då måste backa den poliskår som upprätthåller gränsen mellan det ena och det andra. Så dåliga förutsättningar som våra kolleger hade förra påsken får de aldrig ha igen.
För att kunna hantera den här typen av händelser krävs polisiär kompetens i form av utbildning och erfarenhet men också rätt utrustning och bra ledarskap. Efter påskupploppen stod det klart att dessa nödvändiga pusselbitar inte fullt ut fanns på plats, vilket försatte poliser i oerhört farliga situationer med stora risker. Många av de skadade poliserna fick betala priset för de brister som inte har åtgärdats tidigare.
Polismyndigheten har tagit fram åtgärdsprogram
Polismyndigheten har landat i 54 punkter till förbättring.
Det handlar om att uppdatera fordonsparken, förbättra skyddsutrustningen samt organisation, ledning och taktisk metodutveckling. Parallellt med det ska man se över olika typer av distansvapen. Personal utbildade i den särskilda polistaktiken för upploppssituationer, SPT, ska finnas i alla regioner.
Polismyndighetens ledning har meddelat att arbetet med de 54 punkterna ska ”påbörjas senast den 30 april i år”. Man skriver att ”genomförande och bedömningar ska ske så skyndsamt som möjligt och att åtgärder ska införas löpande”.
Polisförbundet har drivit på i arbetet och ställt krav på åtgärder och flera av våra förslag finns med bland punkterna. Men för att det ska bli verklig förändring så räcker det inte med planer.
Åtgärderna kan inte vänta en dag i onödan
Polismyndigheten måste nu se till att dessa punkter blir verklighet och då krävs dedikation. Resurser måste öronmärkas till utrustning, utbildning och till bättre styrning och ledarskap. Och tid måste också avsättas för detta arbete. Vi förväntar oss att se tydliga resultat innan årets slut.
Vi vet att det är svårt att skapa utrymme för dessa åtgärder i en polisvardag, präglad av stress och hård arbetsbelastning, där akuta händelser alltid går först. Men det här får man inte göra avkall på.
Genomförande av de 54 punkterna kan inte vänta en dag i onödan. Det handlar om att skydda dem som ska skydda medborgarna, samhället och demokratin. Det arbetet måste tas på allvar. Poliskåren ska aldrig igen stå oskyddad i ett stenregn.
Av: Katharina von Sydow, ordförande och Patrik Danielsson, nationellt huvudskyddsombud
Bild: Pavel Koubek/TT