Åtta år har gått sedan omorganiseringen av Polisen och tyvärr lever vi fortfarande med sviterna av att delar av organisationen inte satte sig som de skulle och att vissa processer inte fungerar som de borde. Det har också medfört att samverkan mellan fack och arbetsgivare inte heller fungerat optimalt i alla delar. Antalet arenor för samverkan och samarbete har minskat, liksom antalet förhandlingar. Kollektivavtal och lagstiftning har tolkats och tillämpats ensidigt.
Men nu har det äntligen påbörjats ett arbete kring hur vi ska få ordning på det här. Syftet är att komma bort från ett ensidigt beslutsfattande och ett marginaliserande av det fackliga inflytande som enligt lag är till för att ge arbetstagarna medbestämmande. Lägstanivån för inflytande måste höjas rejält och införas i hela organisationen, hela vägen från lokalpolisområdesnivå och ända upp till toppen av beslutsordningen.
Den svenska modellen är framtagen i den starka tron att de bästa besluten fattas av arbetsgivare och arbetstagarorganisationer tillsammans och jag är fullt och fast övertygad om att det är så. Beslutsunderlagen blir bredare och perspektiven fler när fler röster kommer till tals. Det är bra för både arbetsmiljön och verksamheten och därför är det i förlängningen också bra för hela samhället.
Som förtroendevald har man fått sina kollegors förtroende att vara deras röst, att förvalta deras lagliga rätt till medbestämmande. Men för att rösten ska kunna höras måste det finnas arenor för samverkan, tid för fackligt arbete och en grundmurad förståelse hos chefer för hur den unika svenska modellen fungerar. Att det är en modell som bygger på en maktbalans – inte på ensidigt beslutsfattande.
En sund organisationskultur är inte bara något som ska finnas i policyer och riktlinjer. En sund kultur måste återspeglas i ord och handling som sätter verksamhetens och medarbetarnas bästa i fokus.
Den kraftsamling som nu sker kring de här frågorna handlar på en övergripande nivå om förutsättningarna för poliskårens inflytande via fack och skyddsombud. Nedbrutet handlar det också om arbetsgivarpolitiken, om villkor, och om stora och små beslut som gör hela skillnaden mellan arbetsglädje och växande missnöje. Det handlar också om tilltron till arbetsgivaren och om att ha en arbetsplats där man uppskattas, där man har möjlighet att växa och utvecklas och där man med självklarhet törs göra sin röst hörd.
En sund organisationskultur är inte bara något som ska finnas i policyer och riktlinjer. En sund kultur måste återspeglas i ord och handling som sätter verksamhetens och medarbetarnas bästa i fokus. För utan medarbetare har vi ingen verksamhet. Och har vi medarbetare, men de inte mår bra, då får vi en sämre verksamhet, en verksamhet som levererar med lägre effektivitet och med lägre kvalitet. Därför måste arbetstagare ha möjlighet att påverka, från den lokala nivån upp till den nationella.
Med det engagemang och den kraft som finns bland både förtroendevalda och medlemmar kommer vi att åstadkomma förbättringar för både samhällets, verksamhetens och kårens bästa. En rörelse i rätt riktning är påbörjad och tillsammans kommer vi att nå vårt mål.
Katharina von Sydow, ordförande Polisförbundet