I går möttes vi i förhandlar- och arbetstidsnätverket för att diskutera läget i förhandlingarna med arbetsgivaren. Jag konstaterade då att det är som det brukar vara i förhandlingar: Vi tar två steg fram och ett steg tillbaka. Ibland tar vi ett steg framåt och två steg tillbaka...
Att förhandla tar tid och det är många frågor som ska stötas och blötas. Men i förbundet är vi eniga om färdriktningen och vi fortsätter att förhandla med gott mod.
Resultaten av förhandlingarna är avgörande på flera sätt. Den senaste tidens medierapportering har förhoppningsvis uppmärksammat fler på vilken oerhört ansträngd arbetssituation många av våra medlemmar har. Samhällsutvecklingen, med gängkriminaliteten som tar enorma resurser i anspråk, gör att trycket börjar bli övermäktigt, bland annat för många utredare. Lena Nitz konstaterade i veckan i i SVT att det ansträngda läget kan utgöra ett hot mot rättssäkerheten.
Medan många sedan länge insett att det råder polisbrist i yttre tjänst förstår allt fler nu att det också saknas utredare, både mätt i antal och mätt i form av kompetens att utreda grova brott.
Även rikspolischef Anders Thornberg har kommenterat situationen och han pekar på nödvändigheten av att uppvärdera polisyrket för att kunna bli fler poliser. Att han säger så förpliktigar. Polisförbundet står fast vid vår hållning att hela polisyrket måste uppvärderas om det ska bli ett framtidsyrke för fler. Jag hoppas att den senaste veckans diskussioner gör att fler kommer till den insikten. Det räcker inte att satsa lite här och lite där. Hela poliskåren behöver höjas lönemässigt.
Avtalsförhandlingarna har dragit ut på tiden – inte bara på grund av pandemin – och jag förstår att många undrar hur det går och när vi ska vara klara. Så fort jag har besked att ge så kommer jag att berätta mer. Fram till dess gör vi allt vi kan för att få till ett så bra avtal som möjligt.
Martina Perzanowska
Förhandlingschef