Märket på arbetsmarknaden
Först ut är industriavtalet, det vill säga parterna inom den internationellt konkurrensutsatta sektorn, alltså exportindustrin, som sätter märket för löneökningarna. ”Märket” är den löneökning som fungerar som riktmärke, även kallad norm, för avtalsförhandlingarna i samtliga sektorer på svensk arbetsmarknad.
Förhandlingar inom staten
Förhandlingarna fortsätter mellan parterna inom staten. Polisförbundet samarbetar inom OFR S/P/O (Offentliganställdas förhandlingsråd) med fackförbunden Tull-Kust, Officersförbundet, ST, Vårdförbundet, Lärarförbundet, Ledarna och Försvarsförbundet. Ett centralt avtal (RALS) tecknats med arbetsgivarverket.
RALS är ett centralt avtal för hela statsförvaltningen och är mer generellt och reglerar till exempel hur lönebildningen ska gå till och vad som händer om parterna inte kommer överens ute på myndigheterna.
Förhandlingar mellan Polisförbundet och Polismyndigheten
När det centrala avtalet finns på plats kan förhandlingar mellan Polisförbundet och Polismyndigheten och Säkerhetspolisen (Polis-RALS) om villkor för till exempel lön och övriga anställningsvillkor (ob, arbetstid, semester med mera).
Hur stora löneökningar Polisförbundet kan förhandla sig till utöver nivån i avtalet mellan OFR/S, P, O och Arbetsgivarverket är i mycket hög grad beroende av det anslag Polismyndigheten tilldelats. Men, i den så kallade svenska modellen krävs inte bara att Polisförbundet och Polismyndigheten är överens om ett avtalsvärde som ligger högre än industrins märke (det värde för löneökningar som övriga parter har att förhålla sig till). Det krävs dessutom en acceptans från arbetsmarknadens övriga parter – och samhällets stöd.
Din lön
Din lön förhandlas slutligen i din förbundsregion. Den enskilde polisens lön bestäms av lönesättande chef, eller i kollektiv förhandling, beroende på vad var och en själv valt eller omfattas av.